drowning in dreams . . .

Oj, vilken konstig dag.
Var helt mör när mamma väckte mig i morse.
Såg ut som ett murmeldjur, rufsig i håret och svullen/geggig i ögonen.
Och det blev inte bättre, suck...

Så vad har jag gjort idag? Nästan inte ett skit...
Suttit vid datorn i butiken och försökt göra första schemat.
Det gick bra, jag klarade det. Fast sen tog det 6 timmar...
Skyller på Cattis för det, uppehöll mig på Msn. ;)

Detta visade sig också vara the big-looser-contact-day.
En gammal vän skrev till mig, och jag skulle vilja säga att han inte förändrats ett dugg. Men det har han, till det sämre. Allt har stigit honom upp över huvudet. Nu mer är han inte bara allmänt skitbra eller riktigt supertrevlig som han var förr. Utan nu ser han sig själv som något bättre väsen, en sån som svävar en decimeter ovanför marken och ser ner på alla.
Eller.. ja.. det är ju så han själv ser det.

Finns det nu något mer passande än ett stort HAHA till honom? Tror inte...
HAHA!

Och så flög fågeln sakta mot horisonten.
Kommer jag få se den igen?