en vidrig tillvaro
Känner mig som jag skulle stått naken på ett torg.
Ensam och utlämnad.
Uttittad och skamsen.
Känner mig helt knäckt, nedtryck, stampad på.
Jag är inte längre välkommen i mitt eget hem.
Mina föräldrar vände sig emot mig. Nu mer är jag inneboende hos två främlingar.
Min tillvaro blev, helt plötsligt ( jag är fortfarande i chock) totalt vedervärdig.
En konstant känsla av extrem panik och ångest. Är helt lamslagen.
Allt sattes på pottkanten och jag har inte längre någon aning om vart fan jag ska ta vägen.
All trygghet är väck, nu står jag här... Helt på egna ben.
Den känslan har jag inte känt på 5 år.
Den känslan är bland det läskigaste jag känt.
Jag är rädd.
Och jag gråter.
Ensam och utlämnad.
Uttittad och skamsen.
Känner mig helt knäckt, nedtryck, stampad på.
Jag är inte längre välkommen i mitt eget hem.
Mina föräldrar vände sig emot mig. Nu mer är jag inneboende hos två främlingar.
Min tillvaro blev, helt plötsligt ( jag är fortfarande i chock) totalt vedervärdig.
En konstant känsla av extrem panik och ångest. Är helt lamslagen.
Allt sattes på pottkanten och jag har inte längre någon aning om vart fan jag ska ta vägen.
All trygghet är väck, nu står jag här... Helt på egna ben.
Den känslan har jag inte känt på 5 år.
Den känslan är bland det läskigaste jag känt.
Jag är rädd.
Och jag gråter.
Kommentarer
Trackback